Det finns en mängd föreställningar om sädesärlan runt om i världen. Bland annat är den hyllad som vårens budbärare som kan ge bonden skördelycka, men även bringa olycka om man behandlade den illa eller dödade den.
Inspiration och kreativitet - Vår
I Ainufolkets skapelseberättelse så är sädesärlan skapad och utsänd av Gud att ur havet skapa en bebolig värld. Havet var i det närmaste ett extremt blött träsk. Sädesärlan trampade på den vattensjuka jorden och bankade den med sin stjärt så att vattnet drevs ur jorden som blev till fast mark medan vattnet blev till oceaner. Av denna orsak har sädesärlan högt anseendet hos Ainu.
På Azorerna finns en legend om hur ärlan sopade igen spåren efter jungfru Maria och Josef då de flydde genom öknen. För detta välsignade Maria fågeln och sa att den alltid kommer vara glad och lycklig, och att ingen någonsin ska vilja döda henne. Det är därför som människan tycker om sädesärlan och ser den som ett gott varsel.
I Sverige förekommer namnet sädesärla först 1538. "Sädes" kommer från "säde, sådd", beroende på att den anländer före vårbruket, och för dess vana att följa lantbrukaren vid plöjning och harvning, för att födosöka i den omrörda jorden.
Sädesärlan har också kallats ängsärla, ringärla, kokärla, gråärla, vippstjärt, fåraspringaren, kuckerella och isspjärna.
Tack till Wikipedia.
The White Wagtail (Motacilla alba) is a small passerine bird in the wagtail family Motacillidae, which also includes the pipits and longclaws. This species breeds in much of Europe and Asia and parts of north Africa.
The most conspicuous habit of this species is a near-constant tail wagging, a trait that has given the species, and indeed the genus, its common name. In spite of the ubiquity of this behaviour, the reasons for it are poorly understood. It has been suggested that it may flush prey, or signal submissiveness to other wagtails. A recent study has suggested instead that it is a signal of vigilance to potential predators.
Though it is known to be a host species for the Common Cuckoo, the White Wagtail typically deserts its nest if it has been parasitised. Scientists theorise that this occurs because the wagtail is too small to push the intruding egg out of the nest, and too short-billed to destroy the egg by puncturing it.
Bird freak